Bokmärken och tidsbrist

Testade att anmäla mig till ytterligare en nättjänst: http://delicious.com/Helenastockholm

Vet inte riktigt vad detta ska vara till för. Importerade några saker jag har bland mina favoritlänkar. Går verkligen andra hit och tittar? Jag hinner ju själv inte med att göra det. Vad har ni andra för erfarenhet? Och hur hittar jag andra användare att följa? Bara en massa frågor idag....
Tidsbrist är hela tiden ett återkommande problem för mig. Hur ska jag hinna med att organisera upp nätanvändandet? Och hur ska jag hinna hålla mig uppdaterad om allt.

What are you doing?

Nu finns jag på twitter på adressen http://twitter.com/helenastockholm
Samma fråga som när jag blev medlem på Facebook infinner sig: Vad svarar man på frågan "What are you doing?"
Kan inte låta bli att tänka "Sitter framför datorn, såklart!" (gäller mig som inte twittrar eller facebookar från mobilen), men skriver oftast något om vädret, maten, eller annat utan politisk, religiös eller på något sätt provocerande eller stötande innebörd. Det blir en självcensur då ju "alla" (= kollegor, vänner, släktingar, deras vänner, Fan och hans moster) kan läsa det jag skrivit - och då blir mina kommentarer reducerade till mjäkigt självcensurerat småprat (och tämligen ointressant).
Därför är det ganska befriande att läsa en bok som jag började på idag, nämligen Maja Lundgrens omdebatterade "Myggor och tigrar" som kom för ett par år sedan. Jag har bara hunnit de första 100 sidorna, men hon har redan hunnit häva ur sig både det ena och andra över sina författarkollegor och (forna?) vänner. Rätt eller fel? Det kan inte jag bedöma, jag känner inte till hennes värld och umgängeskrets. Men modigt är det på något sätt. Hon hänger ju ut sig själv lika mycket (om inte mer), helt hänsynslöst utan att bry sig om resultatet (fast det genererar säkert klirr i kassan).
Vågar inte lova så mycket spänning på min twitter, men ni kan väl titta in någon gång! (och upptäckte idag att jag fått ovälkommet besök där av Sexy Suzie och Samantha... som ville bli mina vänner. Twitter-spam alltså?! Finns det någon anledning att behålla Twitter?

Digitalt testamente

Nu finns möjligheten att upprätta ett digitalt testamente. Webwill har lanserats i Sverige. Men vilka vill vi ge tillgång till våra inloggningsuppgifter? Och vilka garantier finns att våra konton hanteras på ett riktigt sätt efter vår död?
Vad vill man uppnå? Evigt liv på nätet, eller att konton avslutats när användaren gått bort?
Många frågor, men definitivt något att fundera över.

The mad hatter

Ser fram emot nästa vår! Johnny Depp som den galne hattmakaren i Alice i underlandet.
Tim Burton, tack för det. Och tack vare Twitter så hittade jag detta nu i natt, varsågoda här är trailern:

http://is.gd/1I0yF

Crazy chicken

Kollar mejl, lyssnar på radio, läser kursbloggar, och en riktig BOK med hårda pärmar, samtidigt som jag försöker installera RSS feeds i Blogline...
Har fortfarande inte fått någon kläm på detta med RSS och nu när jag äntligen efter en massa klickande hit och dit, lyckats hitta en sida jag vill länka till, då fungerar inte den... Istället lyckades jag i alla fall få koppling till en "related page", en blogg som heter Crazy chicken eller något sådant. Så, tja, jag får väl vara nöjd med detta tillsvidare.

Har någon tips på intressanta sidor att länka till som jag kan testa? Jag kanske behöver mer än Crazy chicken för att kunna bedöma hur det fungerar. I korthet kan jag väl säga att jag hittills upplevt Blogline som knepigt, känns mest som det dyker upp en massa saker jag inte alls är intresserad av.

Utan bredband försmäkta vi på denna ö

Just hemkommen från stugan. Slänger jackan och väskan på hallgolvet och skyndar in och knäpper på datorn. Bredband är min nya drog, näst efter kaffe.

Mina kurskompisar

Har, trots tips från kurskompis, inte lyckats med mina RSS-kopplingar... (Riktigt Snårigt System, tycker jag det verkar vara. Ska göra nytt försök med Google-instrumentet vad det lider. Kanske det fungerar bättre än Bloglines.)

Istället ägnade jag en stund åt att konfigurera min blogg, som det så fint heter.

Lyckades hitta funktionen för att lägga till Gadgets och började lista kursbloggarna där, vilket gick bra ända tills datorn fick hicka, fläkten började surra på högvarv och programmet stängdes ner pga någon typ av error. Behållningen av senaste timmens arbete är dock den speed-reading av deltagarbloggarna jag ägnat mig åt. Inser att det i kursen finns ett fantastiskt gäng av kreativa, inspirerande, humoristiska och mer (ofta mycket) eller mindre (där ingår jag) IKT-kompetenta människor att på detta sätt samtala med. Och detta är ju helt suveränt faktiskt.

Och, javisst, bloggandet är ju både enkelt och praktiskt på många sätt, men visst vore det kul att kunna ses IRL. Någon skrev i sin blogg om just värdet av det personliga mötet. På KTHs studentkår till hösten, kanske? Så tack, än en gång, för alla glada tips och tillrop!

Personal blopper

Har upptäckt att det jag främst verkar ha tagit till mig med kursen som genererat denna blogg, är just läsning av andras bloggar. I bloggformatet får man (oftast) kortfattade och dagsaktuella synpunkter på något fenomen, uttalande, etc som just ägt rum någonstans i världen. Genom länkar blir man styrd till "källan" för händelsen och kan ta del av ytterligare information. Har idag i flera kursbloggar redan hittat länkar till Stefan Lindbergs blogg i DN från i morse där han skriver om Google som "det nya CIA" och om skräckscenariot där Google helt tar över våra liv.





Det är ju intressant att vara med i diskussionen "när det händer", men hur är det med äldre blogg-debatter, kan man fråga sig? Är det någon som redigerar och gör "the best of" så att man kan få glädje av dessa även framöver, eller måste man tröska sig igenom mängder av irrelevanta och ointressanta inlägg för att hitta kärnan? Än en gång tycker jag att det handlar om tid - när ska jag hinna ta del av all denna information som bjuds ut överallt? Kan man liksom i det fina varuhuset få en "personal blog shopper" ("personal blopper"?) som plockar fram just de inlägg som jag är intresserad av? Eller är det den hjälpen jag kan få genom RSS, eller andra tjänster som jag ännu inte lärt mig hur de fungerar?

Onödigt läsande?

Sitter vid mitt fönsterbord på bibblan i Leksand (ett stilla sommarregn över björkallén), och har läst bloggaren Alex Schulmans utspel i DN om den onödiga bloggen. En brandfackla han slänger in för att skapa lite debatt och det kanske funkar ganska bra med tanke på att han fått ett par hundra kommentarer på ett dygn. Han menar att det främst är modeintresserade tjejer som bloggar och att nästan inget i bloggarna har något allmänintresse.

Kanske han missar specialintressena? Många bloggar har väl en snäv målgrupp av likasinnade och syftet är kanske inte att nå ut till den stora massan, utan att verka inom gruppen. Jag läser också att Carolina Gynning lägger ner sin blogg pga sexistiska kommentarer. Utan att ha följt någon av ovanstående bloggar är min gissning att dessa två medieprofiler inte tvekat att sticka ut hakan och att detta triggar läsare att i anonymitetens skydd kommentera på sätt som de inte skulle våga göra öga mot öga IRL.



Men vad tar tiden vägen, så här framför datorn? Har under 3 timmars tid endast hunnit läsa lite om ovanstående bloggare, kikat in på Facebook och sett semesterlediga eller sommararbetande vänner packa sina väskor eller planera öl efter jobbet... och jag undrar i mitt stilla sinne vad jag fått med mig av denna finhackade sallad av informationssnuttar, kryddat med lite Youtube-klipp från kurswebben?



På hyllorna här omkring mig trängs tusentals icke-snuttifierade böcker som vill göra mig sällskap hem till hängmattan... "Dofta vildblomma röd" av Herta Wirén, "Trött fet & 50" av Täppas Fogelberg och Syndernas mångfald" av Richard Ford är några av de titlar jag ser här från mitt skrivbord. Kanske jag ska ta en paus från datorn och ägna mig åt en gammaldags bok, helt icke-digitaliserad, istället?

Minnen

Är vid mitt fönsterbord i det varma biblioteket igen... Barnen längtar hem till byn, så jag får avsluta dagens kurs med ett par rader i bloggen. Har inte hunnit läsa kursinfo, men väl andras bloggar, kolla min Facebooksida, min yahoo-mejl, bokat konsertbiljetter åt barnen och läst några andra sidor på nätet. Har insett att vad som krävs är att man gör många saker samtidigt. Tidstjuv, javisst är det så med nätet, ett par timmar har svischat förbi utan att jag har märkt det.

Minnessidan som det annonserades om i DN igår var www.evigaminnen.se Lite enkelt hopplockad tyckte jag. Många korrekturfel (är allergisk mot sådana), t o m i DN-annonsen!
Sen var det ju lite märkligt att läsa om de dödas olika intressen, t ex "vara med familjen, hockey, Formel1" och liknande.

Flugsurr och åskvärme

Har nu hittat bredband så att jag kan fortsätta kursen från sommarvistet i liten by i Dalarna. Räddningen blev biblioteket i Leksand... Fina studieplatser, vacker lokal, lugn och ro, men....varmt! Svetten klibbar på ryggen redan innan jag hunnit koppla upp mig på nätverket. Datorn flämtar som en överhettad hund och i fönstret surrar flugor. Ja, det var en kort lägesbeskrivning.



I övrigt, fastän frånkopplad från nätet några dagar har jag förstått att Michael Jacksons död skapade överbelastning på bl a Google. Jag har tänkt en del på det här med minnessidor på nätet. När jag tittade på Youtube i förra veckan så kom jag utan att jag ens minns hur jag gjorde, snabbt in på sidor som hedrade unga människor som på olika sätt ryckts bort från livet; mördats, förolyckats, eller drabbats av sjukdom. Det kändes väldigt närgånget och jag upplevde det ganska obehagligt. Samtidigt förstår jag önskan att skapa ett minnesmärke över den som dött. Att utmana glömskan och utplåningen. Läste idag i DN (tror jag det var) en annons om en sajt där man kan skapa minnessidor för att bevara minnet av anhöriga "för all framtid" som jag minns det. Ska undersöka denna sajt och återkommer kring det. Undrar vem som hanterar det tekniska "för all framtid"?